17 dagar kvar nu om jag har räknat rätt.. 17 dagar. Oj!
Ska jag gifta mig? Anna? Den där tjejen som har velat fram och tillbaka i sitt liv. Hon som gjort många misstag och aldrig riktigt känt att det varit rätt. Tveksamma försök, och brustna hjärtan. Tårar och olyckor. Känslan av att inte räcka till. Inte duga.
Jag ville inte ta till mig Robins känslor till en början. Var bränd och mådde dåligt. Sa till honom att jag behövde vara ensam, att slicka mina sår och bearbeta det årets händelser. Han tvekade aldrig att ge mig den tiden, men fortsatte att berätta hur han kände. Vad han tyckte om mig. Till sist gav jag upp, lät mig känna. Behövde närhet. Behövde kärlek. Riktig kärlek. Var så hungrig efter ömhet och förståelse. Behövde en axel att gråta mot.
Vänskap blev till kärlek.
Kärlek ledde till inte bara glädje, utan även sorg. Två förlorade barn och mitt tunga bagage kunde ha gjort att vi gav upp, men tanken fanns inte. De sista 5 månaderna är beviset för att vi klarar av allt. Allt.
Även mitt tunga bagage, som bara blir lättare och lättare med tiden.
Att Robin älskar mig har jag aldrig tvekat på. Han har lyckats med konststycket att få mig att inse saker och ting jag aldrig tänkt på innan. Kanske blir det en människa av mig med? ;]
Varenda liten del av den jag är och den kropp jag bär på älskar han. För han säger det och jag litar på honom. Människor får kalla honom blåögd om de vill, och det stämmer ju. Han har helt fantastiska blåa ögon, med en liten gul prick i det ena. :]
Och jag tror på honom, naivt som ett litet barn. För jag vet - att det Robin säger, det menar Robin. Min klippa. Att han orkar med mig, och alla dumheter jag hittat på, det visar inte på en dum människa. Det visar på en människa som tror på att godhet finns i alla. Att man inte ska döma, utan att man ska bry sig.
Han har lärt mig att det är vackert att vara naiv, för det finns oftast en gnutta godhet i alla.
Tack för att du gör mig hel. Tack för att du orkar. Tack för att du är du.
Utan dig är ingenting.
Med dig är jag allt.
mh.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Åh, min ängel!
Vad underbar du är mot mig. Känns bra att jag kan få dig att tänka i andra banor när du känner dig nere.
Jag ser fram mot ett långt liv med dig, ett liv som vi möter tillsammans och som vi tar för vad det är. Sorg eller glädje, det spelar ingen roll. Så länge vi stannar hos varandra och delar alla våra känslor med varandra så kommer vi att klara oss!
Och det är vackert att vilja tro gott om alla, det är det!
Älskar dig!
Puss från ”Din klippa”
Skicka en kommentar